Swiss romanticist, 1741-1825 Related Paintings of Heinrich Fussli :. | Titania liebkost den eselkopfigen Bottom | Euphrosyne vor der Phantasie und der Temperantia | The Nachtmahr | Portrait of Maria Hess | Recreation by our Gallery | Related Artists:
eisabeth Vige-Lebrun (Marie Élisabeth Louise; 16 April 1755 - 30 March 1842) was a French painter, and is recognized as the most famous female painter of the 18th century. Her style is generally considered Rococo and shows interest in the subject of neoclassical painting. Vigee Le Brun cannot be considered a pure Neoclassist, however, in that she creates mostly portraits in Neoclassical dress rather than the History painting. In her choice of color and style while serving as the portrait painter to Marie Antoinette, Vigee
Thomas AnshutzAmerican Realist Painter,
1851-1912
was an American painter and teacher. He studied art in Paris at the Academie Julian, and at the Pennsylvania Academy of the Fine Arts under Thomas Eakins. His most famous painting, The Ironworkers' Noontime (1880), depicts several workers on their break in the yard of a foundry. Painted near Wheeling, West Virginia, it is conceived in a naturalistic style similar to that of Eakins, although Eakins never painted industrial subjects.
ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
